En månad och tjugoåtta dagar
YO FADDAMACKA
Praktiken är avklarad, jag har varit mycket uppskattad och behövd där and it feels good. Jag känner hur jag saknar det redan, känns konstigt att det är dags för skolan igen.
I måndags var det första dagen på lovet och jag startade det hela med att gå till skolan för att hämta min studentmössa. Det var hemskt, för direkt när jag drog i handtaget och gick in var det som en stor våg av ångest slog emot mig och jag ville bara bort. Jag är så sjukt jävla trött på skiten att jag knappt kan bärga mig innan det är dags för studenten. En månad och 28 dagar kvar. Jag räknar ner.
Praktiken är avklarad, jag har varit mycket uppskattad och behövd där and it feels good. Jag känner hur jag saknar det redan, känns konstigt att det är dags för skolan igen.
I måndags var det första dagen på lovet och jag startade det hela med att gå till skolan för att hämta min studentmössa. Det var hemskt, för direkt när jag drog i handtaget och gick in var det som en stor våg av ångest slog emot mig och jag ville bara bort. Jag är så sjukt jävla trött på skiten att jag knappt kan bärga mig innan det är dags för studenten. En månad och 28 dagar kvar. Jag räknar ner.
Många bollar i luften
YO FADDAMACKA
Mycket har hänt sen jag skrev om min vardag, men jag vet inte vart man ska börja och hur man ska sluta, så det får vara.
Det händer ganska mycket i mitt liv just nu, jag satsar fullt ut just nu och det känns i kroppen. Jag är helt utmattad.
Jag ligger i ordentligt och försöker visa vad jag går för på praktiken. Jag insåg förut idag att jag presterar bättre när jag slappnar av och inte försöker så himla mycket, för jag får bara prestationsångest när jag tänker på att jag måste göra bra intryck och så blir jag klumpig och gör massor av fel.
Jag är så rädd att jag bara ska vara i vägen, därför blev jag så glad förut när en av servitörerna sa att jag kommer bli mycket saknad, när han fick veta att jag är inne på min sista vecka nu. Kallskänkan höll med, hon sa att hon kommer att få jobba över tre timmar sedan när jag inte längre kommer finnas där och hjälpa till. Jag hade ingen aning om att jag verkligen gör sån nytta där.
Att få höra detta gav mig tillfälligt mer självförtroende igen, och jag tog mod till mig att ringa chefen för ett café där jag sökt jobb i sommar. Nu ska jag träffa henne i morgon klockan fem. Jag blir nästan illamående av nervositet, har aldrig varit på en "anställningsintervju" (eller mer ett möte som hon kallade det) förut och vet inte vad jag har att vänta mig. Mitt självförtroende har försvunnit ganska rejält, jag måste bara försöka hitta det igen tills dess.
På fredag, efter min sista dag på underbara TGD, så ska jag och några andra fina folk ut och partaja, vi ska göra stan osäker och förgylla Rockbaren med våran närvaro.
På lördag blir det ingen vila, det kan man göra någon annan gång. Då är det YH-mässan som gäller på förmiddagen, sedan bär det av ut mot Södra skärgården för mer party. Elins vän fyller år och det blir fest och utgång.
Jag är en busy lady.
Det känns som att jag har halsbränna i magen. Jag är verkligen normal.
Mycket har hänt sen jag skrev om min vardag, men jag vet inte vart man ska börja och hur man ska sluta, så det får vara.
Det händer ganska mycket i mitt liv just nu, jag satsar fullt ut just nu och det känns i kroppen. Jag är helt utmattad.
Jag ligger i ordentligt och försöker visa vad jag går för på praktiken. Jag insåg förut idag att jag presterar bättre när jag slappnar av och inte försöker så himla mycket, för jag får bara prestationsångest när jag tänker på att jag måste göra bra intryck och så blir jag klumpig och gör massor av fel.
Jag är så rädd att jag bara ska vara i vägen, därför blev jag så glad förut när en av servitörerna sa att jag kommer bli mycket saknad, när han fick veta att jag är inne på min sista vecka nu. Kallskänkan höll med, hon sa att hon kommer att få jobba över tre timmar sedan när jag inte längre kommer finnas där och hjälpa till. Jag hade ingen aning om att jag verkligen gör sån nytta där.
Att få höra detta gav mig tillfälligt mer självförtroende igen, och jag tog mod till mig att ringa chefen för ett café där jag sökt jobb i sommar. Nu ska jag träffa henne i morgon klockan fem. Jag blir nästan illamående av nervositet, har aldrig varit på en "anställningsintervju" (eller mer ett möte som hon kallade det) förut och vet inte vad jag har att vänta mig. Mitt självförtroende har försvunnit ganska rejält, jag måste bara försöka hitta det igen tills dess.
På fredag, efter min sista dag på underbara TGD, så ska jag och några andra fina folk ut och partaja, vi ska göra stan osäker och förgylla Rockbaren med våran närvaro.
På lördag blir det ingen vila, det kan man göra någon annan gång. Då är det YH-mässan som gäller på förmiddagen, sedan bär det av ut mot Södra skärgården för mer party. Elins vän fyller år och det blir fest och utgång.
Jag är en busy lady.
Det känns som att jag har halsbränna i magen. Jag är verkligen normal.
Living in a dreamworld
YO FADDAMACKA
Känslan av att allt förtjänar en puss är en underbar känsla, man är glad och lycklig hela tiden. Men som alltid har allt ett slut, man kan inte vara konstant glad genom hela livet. Jag fick en underbar första månad på detta året.
När allt sedan vände helt hade jag den "turen" att praktiken började, det är så långt ifrån mitt vanliga liv att allt blev avskärmat. Det är som att leva i en drömvärld, där alla känslor inte existerar och jag vill aldrig komma tillbaka till verkligheten. Jag vill inte ta itu med det som jag har valt att förtränga. Jag har två underbara veckor kvar i min drömvärld som ska utnyttjas till hundra procent. Jobb, utekvällar, jobb, utekvällar, jobb, utekvällar och jobb.
Känslan av att allt förtjänar en puss är en underbar känsla, man är glad och lycklig hela tiden. Men som alltid har allt ett slut, man kan inte vara konstant glad genom hela livet. Jag fick en underbar första månad på detta året.
När allt sedan vände helt hade jag den "turen" att praktiken började, det är så långt ifrån mitt vanliga liv att allt blev avskärmat. Det är som att leva i en drömvärld, där alla känslor inte existerar och jag vill aldrig komma tillbaka till verkligheten. Jag vill inte ta itu med det som jag har valt att förtränga. Jag har två underbara veckor kvar i min drömvärld som ska utnyttjas till hundra procent. Jobb, utekvällar, jobb, utekvällar, jobb, utekvällar och jobb.
Första vimmelbilden. Källa: Sticky Fingers / Fotofagerstedt
