♦ Jag gillar absolut inte att laga mat till enbart mig själv. Jag brukar tvinga folk (oftast min matglade fru) att komma över och äta. Ett sms där man säger att middagen står på bordet om si och så många minuter och man har en middagsgäst. Väldigt smart.

♦ När jag är riktigt jäkla förbannad städar jag mitt rum. Och då blir det ingen liten städning, häften av all skit jag har åker ut. Rummet blir fint och mitt humör stiger igen.

♦ Jag är riktigt envis av mig när jag väl bestämt mig. Med en mamma och en pappa som båda är envisa som riktiga åsnor så tog jag efter av båda och blev nog värst.

♦ Mina knän tar stryk när jag tränar. Det är riktigt jobbigt för istället för att höja vikterna sänker jag dem och det är bara mer och mer saker jag inte kan göra längre på gymmet. Mycket tråkigt.

♦ När någon vågar sig på att vara taskig mot mina systrar blir jag fly förbannad. Jag minns fortfarande den gången när en kille hela tiden höll på mot dem när vi var mindre och de inte var tillräckligt starka för att slå ner varenda en som kollar minsta snett på dem. Den gången jag såg det och skällde ut honom så benen nästan vek sig på honom och han sprang grinandes iväg. Jag tror inte jag någonsin sett honom mer efter det. Lika bra det, han kan gå och dö så blir det en mindre idiot i världen.

♦ Jag är trött på personer som utnyttjar en. Nu tänker jag främst på pengar. Folk tror att jag har pengar, ja då kan jag betala. Antingen delar vi eller så kommer vi överrens om något, kapisch? Förvänta dig fan inte att jag ska betala allt hela tiden. Jag har inget pengaträd hemma och jag skiter tyvärr inte heller pengar. När folk utnyttjar en så glömmer jag det aldrig.

♦ Jag förlåter, men jag glömmer aldrig. Det är förmodligen därför jag är långsint och kan gå omkring och älta saker i envighet, seriöst i flera år. Sedan har jag fått frågat en intressant tanke eller vad man säger, kan man verkligen förlåta om man inte kan glömma? Jag vet inte.