Sedan klockan 01:30 ungefär har jag suttit och skrivit oavbrutet. Tiden går verkligen fort och det är svårt att formulera sig. Varför måste allt som är värt att skriva ner komma till en på natten?
Jag skrev om väldigt personliga saker på ett mycket översiktigt sätt. Nämligen min tid i grundskolan och vad jag gått igenom. Det är en text som förmodligen aldrig kommer att publiceras men det kändes viktigt att få ur mig det. En sådan text som bara de allra närmsta får läsa någon gång kanske men inte hela världen.

Det var en liten befrielse att få ur sig lite genom text, så svårt att sammanfatta det. Någon dag ska jag sätta mig och bara skriva ordentligt, mer än de fjuttiga två och en halv sida jag skrev ihop på word efter mycket suddande och omskrivande. Mitt liv är värt mer än så.
Den där texten fick mig i alla fall att inse hur mycket jag förändrats och varför jag tycker som jag gör. Vad jag verkligen tycker är värt och inte.
Och den fick mig att inse hur mycket mina vättlevänner betyder för mig och har hjälpt mig.
Jag säger det inte så ofta, men jag älskar er mina fina vänner. Allihop. ♥