Jag tror faktist att jag ska följa med till landet ändå. Mamma vill så gärna ha mig med, och syrrorna tycker ju inte att det är kul utan mig.
Men framför allt; Jag vill dit.
Jag insåg det idag, att när jag tänker framåt på dagarna kan jag inte se mig själv vara hemma. Jag ser mig själv i stugan, i våran stora trädgård (våran stuga ligger i en alldeles egen, stor glänta i skogen och all mark i gläntan är vår) hoppandes på studsmattan med mina underbara systrar.

Jag kan helt enkelt se mig själv vara ensam hemma och hata detta stället i så många dar när de andra får åka iväg och kunna glömma allt och känna den underbara friheten.