Idag när jag väntade på Tew var det massa folk i stan, jag HATAR när det är knökat, speciellt när jag inte har någon med mig.
Jag flydde in på Carlings, där det inte var så mycket folk.

Men så ska de spela den enda låt som jag verkligen inte klarar av. Av alla miljarder låtar i världen spelar de den låten.
Det är ingen dålig låt, det är en av världens vackraste låtar. Men minnena som jag annars aldrig tänker på längre bara flödar, jag minns när jag satt på bussen den dagen och lyssnade på den. Den känslan jag hade då.
Jag vill bara springa ut ur affären, men jag tvingar mig själv att lyssna, jag måste lära mig. Två killar därinne kollar lite konstigt på mig, jag går i cirklar i affären och försöker att upprätthålla masken, jag vill inte bryta ihop.
När låten var slut snubblar jag uppför trappan och ut för att ta luft.
Tänk att en låt kan påverka en så.

Jag kan lyssna på vad som helst från den tiden, det påverkar mig inte. Av någon anledning var det just den låten jag inte klarar, fast det inte är något så speciellt med den. Jag fick en chock över hur allt bara hoppade på mig igen, jag har inte tänkt på det på snart ett år nu. Jag trodde inte jag kom ihåg känslan längre. Känslan av allt.

Detta medförde att jag blev på ännu sämre humör. Jag var redan sur, men nu hade den där hemska känslan från tiden efter dessa minnen satt sig fast inom mig, och jag ville bara sova och inte vakna mer.
Jag blir så trött när jag får den känslan, och på bussen hem så satt jag och slumrade för att försöka fly undan allt jobbigt.

Varför finns det inte en delete-knapp någonstans, som man kan trycka på och deletea alla tankar och minnen man inte vill ha kvar.

Visst, man måste ha vissa minnen kvar, men varför måste de fortfarande göra ont? Varför räcker det inte med minnena?