Hur mycket kan man egentligen lita på någon?

Hej på er!

Idag är det en sådan där seg dag. Det är asfint väder ute men jag pallar inte att gå ut. Jag borde det, men jag bara orkar inte.
Lite senare ska jag åka med pappa till farmor och farfar för att hömta systrarna, och vi äter förmodligen middag där också. Jag hoppas det, farmors mat är det bästa som finns.

Jag brukar ofta fundera på en sak. Människor är för godtrogna egentligen. De kan vara hur falska som helst, men ändå litar de blint på andra. Hur kan de det? Visst är människor olika, men vi är faktiskt inte så olika.

Jag säger att jag litar på dig, och du bara litar på det direkt. Jag säger att jag älskar dig, och det litar du också på. Men tänk om jag bara säger så då? Tänk om jag är en av de äckligt falska människor som bara ljuger?
Nu säger jag absolut inte att jag är det, jag själv ser mig som en person som aldrig skulle kunna göra så, hur du ser mig är ditt problem. Jag vet precis hur det är, jag har varit den som blivit sårad. Många gånger.
Det har fått mig att tänka till en extra gång, det har fått mig att bli extra försiktig. Det tar ofta väldigt långt tid innan jag ens vågar visa vad jag verkligen känner.
För jag är rädd.
Jag kan t.o.m. bli osäker på de vänner som jag vet att de aldrig skulle svika. För egentligen, hur kan jag veta det? Jag kan lita på dem, men hur mycket?

Visst, det kanske verkar överdrivet, men människor är faktiskt alldeles för godtrogna. Om alla skulle tänka efter en extra gång och lära känna personerna ordentligt innan de börjar lita på dem, så skulle man inte behöva stå där och känna smärta lika ofta. Känna sig sårad och ledsen.

Detta betyder inte att jag tycker att det är ens eget fel att man blir sårad, för det är det oftast inte. Det är den som sårar som har gjort fel.  Jag förstår inte varför man ska ljuga för andra? Varför är det så jävla svårt att vara ärlig?

Är det för att du inte vill berätta vissa saker, det är för personligt? Istället för att ljuga så behöver du inte svara, du behöver inte alltid ha ett svar. Det räcker att säga att du inte vill prata om det, en riktig vän förstår.
Varför säger du att du älskar en person när du inte gör det? Är det för att du inte vill såra personens känslor? Du kommer bara att såra ännu mer om du ljuger. För du lurar henne/honom.

Visst, alla kommer bli sårade någon gång, och ibland kan man inte hjälpa att det blir så. Ibland är man tvungen att såra. Men då gör man det för att vara ärlig, istället för att ljuga för att slippa såra.

Det är bättre att berätta sanningen som kan svida som helvete än att ljuga för att få någon att må bättre.

Det gör faktiskt ondare att få höra lögner än sanningen.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag orkar inte heller gå ut idag fast jag borde o.o



Antagligen ljuger man för att inte såra, men det är ju värre om man får reda på efter en lång tid att allt bara är en lögn eller vad det nu handlar om.

Om det hade vart så att någon inte hade velat vara kompis med mig så hade jag velat veta det direkt istället för att dra ut på det, faktiskt.



Jag vet faktiskt inte ur mycket man kan lita på människor när samhället är så här ..

2009-03-15 @ 17:48:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0