Ännu ett sånt där onödigt långt inlägg om Puttes dag
YO FADDAMACKA
Jag känner att jag inte riktigt är på blogghumör, jag mår fruktansvärt illa :S Hoppas det bara är tillfälligt, så att inte lilla HB smittat mig. Jag vill inte bli sjuk.
För att sammafatta denna dagen lite snabbt iaf; hade min redovisning.
Det gick sådär. Jag tror jag sköt på det för mycket för jag hann bli alldeles för nervös och glömde bilderna oxå, så det kändes som att det blev tråkigt att bara sitta och lyssna på ointressant babbel.
Jag vet inte varför, men nu i ettan så (tack vare en person) känns det som att jag är så himla tråkig och att det bara är jobbig att lyssna på. Jag får massa såna tankar när jag sitter/står där framme eller ska svara på något inför klassen så det blir asdåligt och jag blir inte alls nöjd efteråt när jag sagt det jag tänkt säga. Jag vill bara få ut det fort så de slipper plågas av mitt ointressanta vaddetnuärjagsäger, att jag säger det snabbt och osammanhängande och inte alls på det sättet ajg tänkt från början.
Det känns jättetråkigt, för jag vill alltid dra tillbaka tiden och göra om mina redovisningar nu. I nian var jag alltid supernöjd, även när jag stod och snackade om blodgrupper i tio minuter och de två killarna som var med på min redovisning såg väldigt uttråkade ut. Det var liksom helt okej då, eftersom jag ändå kände dem och de visste hur jag var egentligen.
Efter skolan följde jag med Soffan hem en stund och kollade på hennes väskor, men den huvudsakliga väskan hon ville att jag skulle se på hittades inte. (Jag ska alltså ha en väska till bröllopet och har bestämt mig för att plöja bland andras väskor först innan jag köper en, det är ju mycket bättre både ekonomiskt och miljöiskt.)
Sen kom hon med hem till mig, och jag visade henne mitt hem. Hon tyckte det var mysigt. Jag tycker det är stökigt och trångt.
När hon gått vidare spelade jag lite trummor och sedan somnade jag en halvtimme/timme på soffan.
Jag känner att jag inte riktigt är på blogghumör, jag mår fruktansvärt illa :S Hoppas det bara är tillfälligt, så att inte lilla HB smittat mig. Jag vill inte bli sjuk.
För att sammafatta denna dagen lite snabbt iaf; hade min redovisning.
Det gick sådär. Jag tror jag sköt på det för mycket för jag hann bli alldeles för nervös och glömde bilderna oxå, så det kändes som att det blev tråkigt att bara sitta och lyssna på ointressant babbel.
Jag vet inte varför, men nu i ettan så (tack vare en person) känns det som att jag är så himla tråkig och att det bara är jobbig att lyssna på. Jag får massa såna tankar när jag sitter/står där framme eller ska svara på något inför klassen så det blir asdåligt och jag blir inte alls nöjd efteråt när jag sagt det jag tänkt säga. Jag vill bara få ut det fort så de slipper plågas av mitt ointressanta vaddetnuärjagsäger, att jag säger det snabbt och osammanhängande och inte alls på det sättet ajg tänkt från början.
Det känns jättetråkigt, för jag vill alltid dra tillbaka tiden och göra om mina redovisningar nu. I nian var jag alltid supernöjd, även när jag stod och snackade om blodgrupper i tio minuter och de två killarna som var med på min redovisning såg väldigt uttråkade ut. Det var liksom helt okej då, eftersom jag ändå kände dem och de visste hur jag var egentligen.
Efter skolan följde jag med Soffan hem en stund och kollade på hennes väskor, men den huvudsakliga väskan hon ville att jag skulle se på hittades inte. (Jag ska alltså ha en väska till bröllopet och har bestämt mig för att plöja bland andras väskor först innan jag köper en, det är ju mycket bättre både ekonomiskt och miljöiskt.)
Sen kom hon med hem till mig, och jag visade henne mitt hem. Hon tyckte det var mysigt. Jag tycker det är stökigt och trångt.
När hon gått vidare spelade jag lite trummor och sedan somnade jag en halvtimme/timme på soffan.
Kommentarer
Postat av: Angelica
Jag vet precis hur du menar! jag känner mig så fruktansvärt tråkig ibland så det inte är sant. Några i min klass brukar inte svara när jag säger något. Jag vet inte om det inte är för att dom inte lyssnar eller om dom inte hörde eller inte är intresserade. det känns rätt tråkigt och ibland får jag lust att inte prata mer. henri brukar säga "intresseklubben antecknar" när jag pratar. Ibland brukar jag känna mig tråkig när han säger det och ibland inte.
Trackback