Det är lustigt hur ens syn på något kan förändras på bara en sekund.
Hur något man varit så säker på plötsligt inte alls känns lika säkert längre.
Hur man blir helt osäker på hela situationen.
Allt är inte alltid så säkert som det verkar.

Och det är jobbigt att inse.
Jag hatar att ha fel.
När det inte blir som jag vill.

Och jag hatar känslan av osäkerhet.
Att inte veta säkert.
Det gör mig illa till mods.
Det rubbar hela mig, ger mig ångest.

En mycket klok människa sa en gång till mig att man inte ska ha några förväntningar.
Man ska inte ta något förgivet.
Det blir ändå aldrig som man önskar.
Men ändå kan jag inte låta bli.

Jag gillar att plåga mig själv.
Inte medvetet.
Men jag ska upprepa varenda misstag,
göra nya hela tiden.
Och ingen stoppar mig.

Jovisst, jag lär av mina misstag.
När jag upprepat dem för många gånger.
För jag är en sådan person.
Som måste göra fel flera gånger innan jag förstår.

Att inse detta är också jobbigt.
Att vara så otroligt trög är inte roligt.
Jag vill ju bara att allt ska bli bra.
Jag försöker så mycket att det bara blir fel.

Man kan inte lita fullt ut på andra.
Inte heller på sig själv.
Man måste lära sig att inte ta något förgivet.
Man ska aldrig vara för säker på något som kan förändras.

Vissa saker måste man lära sig själv.
Vissa saker lär man sig bäst den hårda vägen.